Passo Campolongo 2002

La Civetta

Såhär ser La Civettarundan ut från sidan. Vi startar inte i Arabba utan i Caprile, men bergen är ju desamma. Ser nästan lite jobbigt ut, Giau var ju ingen barnlek senast.

Rundorna

La Villa 80km
Caprile- Passo Valparola-La Villa- Passo Campolongo- Colle Santa Lucia- Selva Di Cadore- Caprile

Col di Lana 100km
Caprile- Passo di Fedaia/Marmolada- Canazei- Passo Sella- Passo di Gardena- Corvara- La Villa- Passo Valparola- Caprile

Pelmo 110km
Caprile- Forcella Staulanza- Forno di Zoldo- Passo di Cibiana- San Vito di Cadore- Passo Giau- Caprile

Pale 124km
Caprile- Agordo- Passo Cereda- Fiera di Primiero- Passo Rolle- Paneveggio- Passo di Valles- Falcade- Caprile

San Pellegrino 108km
Caprile- San Tomaso Agordino- Cencenighe- Passo San Pellegrino- Moena- Canazei- Passo Pordoi- Arabba- Caprile

La Civetta 117km
Caprile- Agordo- Passo Duran- Dont- Forcella Staulanza- Selva di Cadore- Passo Giau- Pocol- Passo di Falzarego- Caprile

Det blir visst 6 rundor med sammanlagt 20 pass. Känns jävligt bra om jag ska vara helt ärlig. Kartor och detaljer om stigningarna är på väg.

Seriös inställning

När man kör så pass hårda rundor som vi kommer att göra är det viktigt att äta och inte minst dricka ordentligt efteråt. 3-7 öl på kvällen är ok, fler än 10 kan vara för många. Men vad vet vi?

Passo Pordoi

28 kilometer från Caprile finns ett Fausto Coppimonument som är ett måste för oss bergsfrälsta. Som man kan se på bilden är det väldigt roligt att cykla uppför Pordoi. Aldrig tokbrant och väldigt många sepentinsvängar gör att man lätt känner sig som en bergsget. Givetvis tar vi en kaffe hos herr Dander i Arabba innan de avslutande 9 kilometerna som är Passo Pordoi "på riktigt".

Passo di Valles

Passo di Valles är en typisk Girostigning som "börjar i Italien och slutar i himmeln". Med sina 2 mil är den en av resans längsta, men det är bara brant i början och på slutet. Resten körs på stora klingan i ett rasande tempo.

Passo di Fedaia/ Marmolada

På skylten uppe på toppen står det "passo Fedaia 2057m" och man blir väldigt glad när man ser den. Berget heter Marmolada och det är ungefär så benen känns efter den här stigningen. Till en början stiger det ganska "lagom" och man sitter nästan och undrar om det inte ska branta till snart när man når en liten ort vid namn Malga Ciapela och inte behöver fundera mer. Den sista halvmilen är väldigt, väldigt brant. För att göra det lite extra spännande finns det nästan inga serpentinsvängar. Tack för det!